enbok

De var blå - klart djupblå. De såg rakt på Bobby. Det fanns ingenting osäkert eller virrigt i blicken. Den tycktes vara fullständigt medveten. Den var uppmätsam, och samtidigt tycktes den ställa en fråga. Bobby reste sig  hastigt och gick fram mot mannen. Innan han hade hunnit dit talade den andre. Rösten var inte svag - den hördes klar och tydlig. "Varför bad de inte Evans?" sade han. Och så for en egendomlig rysning genom honom, ögonlocken slöts, underkäken föll ned.

---

---

Den här är en av mina favorit deckare av Christie. Detektiven i den här boken är inte en av Christies vanliga utan en vanlig kille som heter Bobby och hans vännina Frankie, De båda faller för lite opassande personer och intrigen åker framåt. Jag gillar den för att den är litet annortlunda mot christies vanliga och för att jag tycker så mycket om Bobby och Frankie. Själva intrigen är väldigt intressanrt, och när jag insåg vad Varför bad de inte Evans? betyder  litet innan dem gör det kände jag mig löjligt stolt över mig själv. En riktigt bra deckare, perfekt att läsa på sommaren i gräset.

Fem av fem möjliga.

KKKKK

Scenen är orientexpressen på väg från Istanbul till Calais. Där händer underliga ting. Först blir tåget stående insnöat och sedan hittas en resande mördad i sin kupé. Bland den brokiga samlingen medpassagerare befinner sig Hercule Poirot, och vad är naturligare än att han med sedvanlig elegans klarar upp affären och serverar en lösning. ja t.o.m två - för läsaren och rättvisan att välja emellan.

---

---

Morden på Orientexpressen är en av Christies mest kända böcker, men själv tycker jag inte att den riktigt förtjänar det (Varför bad de inte Evans? Borde få mycket mer uppmärksamhet än den får t.ex) Den är välskriven mysmord historia men enligt mig inte riktigt så extraordinär som den får kredd för. Även om slutet är litet annorlunda mot vad Christie brukar skriva. Hur som helst så väcker den lite tankar om rättvisa och vad som borde straffas och inte.

Fyra av fem möjliga.

KKKK

Det var obehagligt för kyrkoherden att hitta eb av sina mest uppburna - men absolut inte mest omtyckta - församlingsmedlemmar mördad i prästgården. Redan dagen efter hade inte mindre än två personer frivilligt anmält sig för polisen som förövare till brottet. Men miss Marple (som kyrkoherden inte gillade överhövan, men som han måste beundra för hennes iaktagelseförmåga) hade kommit fram till sju misstänkta. Den nitiske kommissarie Slack fick ett drygt arbete att följa alla trådar. Och riktigt hade det väl inte gått för honom att nysta upp härvan i Saint Mary Mead om han inte fått oombedd hjälp av kyrkoherden och givetvis den ojämförliga miss Marple, som har en förunderlig förmåga att lägga märke till allting och dra riktiga slutsatser.

---

---

Det här var den första Marple deckaren jag läste och jag gillade den mycket, men jag läste om den nu för ett tag sedan och den sjönk lite då i mina ögon. JAg tycker mycket om just kyrkoherden med dottern till den dödade känns lite väl orealistisk, även om de flesta av Christies böcker är det. Mys.

Han gjorde ett tecken åt kommisarien, och denne svarade med en nick. Därpå steg han upp, gick tvärs över rummet och återvände med en glasburk, som vi förut sett honom hålla i handen ute i skjulet. Ur burken tog han upp dolken.
- Madame, sade han, känner ni igen den här? Hon utstötte ett svagt rop.
-Ja visst den är ju min. Så fick hon syn på den fläckade udden och ryggade tillbaka med ögon vidgade av skräck.
-Är det där...blod?
-Ja Madame. Er man blev dödad med det vapnet. Han tog skyndsamt åter undan det.
- Är ni riktigt säker på att den lilla dolken är samma en, som i går kväll låg på ert toalettbord?

---

---

 En typiskt mysig christie deckare (Tänker nu gå igenom min mammas samling och recensera dem som vi har, recensionerna kommer därför bli korta) men inte en av de bästa. Läs den när du har dille på christie men du ska absolut inte börja med den. Även om den kommer tidigt, det finns faktiskt inga starka skäl att läsa dem i kronologisk ordning (Förutom Nemesis som ni borde läsa efter ett karibiskt mysterium!) så börja med de bästa och gå djupare in när ni fått blodad tand.

Två av fem möjliga.

KK

"Två år efter att min mamma dog blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bömb, rörde om de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken." När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar - och skriver en historia om traktorer på ukrainska.

---

---

Jag minns att jag gillade den ganska så mycket medan jag läste den vilket var för ungefär en vecka sen. Men den satte inga spår precis. Det bästa i boken är det lilla om bakrunden deras historia så att säga. Men annars, inget att hänga i julgranen. Den borde vara lite mer gripande, jag kan inte riktigt engagera mig i karaktärerna även om den nya frun är mycket roligt beskriven.

Två av fem möjliga.

KK

Till sist kliver hon av motorcykeln och går fram till stupet. Hon tar fram en pennkniv, ser ut över ravinen, sedan skär hon sig i vänsterhanden, ett långt snitt så att blodet snabbt färgar hela handflatan.    Du ska göra det. Det är nu det börjar.Nina har fått se sin mor krossas och i hela sitt unga liv har hon befunnit sig i underläge. Nu slår hon tillbaka, med Ulrike Meinhof som förebild. Hon har en personlig hämnd att utkräva, men det är mer än så Snart står polisen inför en rad mordfall där det privata och det politiska oupplösligt tycks glida in i varandra.Med pocketvolymen av Jag vill ha hela världen! fick Fredrik Ekelund många nya läsare. Nu återkommer han med en känsloladdad och fränt realistisk roman, med handlingen förlagd till båda sidor av sundet: Malmö och Köpenhamn.

---

---

Det här är en mycket välskriven deckare som väcker tankar om vad som är rätt och fel men framförallt handlar den om hämd. Boken är skriven ur flera olika perspektiv, nästan alla som är någorlunda stora karaktärer har minst en bit att berätta ur sitt perspektiv. Den här boken är inte heller en vemgjordedet?bok utan en hurochvarfördeckare. man vet från början vem som gjort det, men långsamt faller pusselbit på pusselbit på plats både i det förflutna och i nutiden, och i slutet har man en tydlig bild av vad som hände. Mycket obehaglig story, våldtäkt och prostitution är inblandat samt grova orättvisor som upprör.

Fyra av fem möjliga.

KKKK

Konsthistorikern Leo Hertzberg upptäcker en fantastisk målning av en okänd konstnär på ett galleri i New York. Han köper tavlan och spårar upp dess skapare, Bill Wechsler. Detta blir inledningen till en livslång vänskap.
      Leos berättelse, som spänner över tjugofem år, följer den växande vänskapen mellan hans egen familj och Bills- genom deras nästan jämngamla söners födelse, och de lyckliga åren då de bor i samma hus i SoHo gemensamt hyr ett hus i Vermont under ferierna.
      Så drabbas de av en svår tragedi, och banden inom och mellan de båda familjerna spänns till det yttersta.

---

---

Sov bara tre timmar här om natten för jag kunde inte sluta läsa den här boken. Siri Hustvedt är gift med Paul Auster som har blivit en favorit hos mig, men jag måste säga hon slår sin man med hästlängder. Den här boken är en av mina bästa läsupplevelser och jag hoppas den blir så pass klassisk att den inbegrips i undervisning för alla borde få läsa den. Hennes språk är underbart och allt hon skriver känns så levande. Vartenda ord är nödvändigt jag tänkte aldrig, men det där var väl lite hängande i luften. På något konstigt sätt känns det som om man vilar i boken, svårt att förklara, men det händer bara med riktigt bra böcker som denna och Mästaren och Margarita eller Den första hustrun Fast det bara handlar om två familjer blir det aldrig långtråkigt. Alla person griper tag om hjärtat och det känns som om man känner dem alla. Vackert om relationer. Jag var ledsen när den var slut. LÄSLÄSLÄS

Fem av fem möjliga.

KKKKK

 Min upplaga av den här boken är från 1949 och jag kunde inte hitta någon bild på internet så jag tog en bild på rosen Charlotte Armstrong istället. Dessutom har den här boken bara recensioner på baksidan

---

---

En klassisk mysdeckare med den lilla variationen att man vet från början vem som är mördaren. Det är inte det som är spännande. Spänningen ligger i om hjältinan kommer kunna lyckas övertyga alla om att den onda tanten faktiskt är ond och vill döda hennes drömpojke, och om hon får drömpojken (Som är så ointresserad) i slutet. Det handlar om en tjej som träffar en kille på en utställning framför porträttet på hans mamma, och porträttet är målat av pappan som nu ar omgift men aldrig kommit över sin fru. Den nya frun vill döda killen(sonen till hennes man) för att inget ska påminna om den förra frun. Hmm, ganska rörigt så här och ganska så osannolikt och Ja slutet är så gott som givet. Mycket hög mysfaktor och man får sig några kluringar ibland.

Tre av fem.

KKK

Ett gammalt sommarstugeområde utanför Reykjavik byggs om till ett nytt villaområde. Där hittar en lekande pojke en bit av ett mänskligt revben som visar sig vara ett halvsekel gammalt. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson (från Glasbruket) kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår.
Utredningen försvåras av att nästan alla med minnen av den aktuella tiden är döda. Men en gammal man upplyser om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

---

---

Den här boken kom innan änglarösten som jag läst och recenserat innan. .Kanske var det bra att jag läste dem i fel ordning då jag kom in i den här boken med låga förväntningar, men blev positivt överraskad.
  Boken har två historier som blandas om vart annat och tillslut binds ihop. Den ena historien är om utredningen av ett misstänkt mord, dom har hittat ett skelett. Men den handlar också om Erelendur och hans dotter som ligger i koma (Just den biten får mig att önska att jag läst böckerna i rätt ordning då jag redan visste vad som skulle hända) Den andra delen handlar om en kvinna som blir misshandlad av sin man. Historien som behandlar utredningen är helt okej. Naturbeskrivningarna gör att det nästan känns som om man är där (Fast jag aldrig varit på Island) och utrednignen är lite sakta och ganska vanlig, inga stora överraskningar eller annorlunda sätt att utreda på. Men delarna om den misshandlade kvinnan är bäst. Det kryper i skinnet av avsky för den hemska mannen och hans försök till att åtminstonde få ha lite makt i en värld där han är ingenting. Det också väldigt gripande när man får se det ur barnens perspektiv. Bra deckare men historien om den misshandlade kvinnan (som sen binds ihop med utredningen) höjer.

Fyra av fem möjliga.

KKKK

""Av alla städer i hela världen som den kunde ha flugit in i, så flög den in i min..." När kapten Vimes vid Stadsvakten hittar sex av Ankh-Morkporks innevånare förvandlade till någonting som mest liknar rykande små kolbitar, inser han att någonting är fel. Fruktansvärt fel. Och till sin stora förvåning känner han, att det är hans plikt att lägga undan flaskan och ta reda på vad som hänt. I en stad härjad av magiska krafter, rojalistiska konspiratörer, lönnmördare, hemliga sällskap och galna högreståndsdamer är han nu på jakt efter en enda sak - sanningen! Detta trots att han misstänker att han i slutänden nog kan tvingas att hålla förhör med en ett ton tung eldsprutande drake..."

---

---

För några år sedan var Fantasy min absoluta favorit genre och Terry Pratchett var en favorit. Terrys böcker är nästan som en parodi på all annan fantasy, ingenting känns seriöst och jag fnissar ofta då jag läser hans böcker. Hans karaktärer och historier är alltid skruvade. Jag har dessutom läst om flera av hans böcker, det är inte så viktigt om man vet slutet på förhand eller inte det är kul att läsa ändå.
Just den här boken av Pratchett ingår i hans Skivvärlden-serie som jag tycker är hans bästa böcker, hans andra är okej men inte lika bra.
Den här är rolig men inte en av mina absoluta favoriter (Antagligen eftersom jag skaffat mig favorit karaktärer och de inte är med i den här) En av de bitar som jag fann allra roligast är den om den hemliga organisationen, speciellt den biten när en kille ska in. Men jag måste varna, de här böckerna är mycket roliga, åtminstonde tycker jag det, men alla har inte samma humor och jag vet massor av människor som bara skulle tycka det var larvigt och osammanhängande. Men ett gott skratt förlänger livet så ta en Pratchett och prova själv.

Tre+ av fem möjliga

KKK+

I de sista tingens land är en visionär roman om överlevnad i en värld där den slutgiltiga undergången är nära. Anna Blume har kommit till en namnlös stad på jakt efter sin försvunne bror. Hennes berättelse beskriver ett liv där döden är ständigt närvarande. Hoppare kastar sig ut från skyskrapor, Löpare plågar sig till döds springande genom den sönderfallande staden. Gatorna genomsöks av Saksökare på jakt efter "de sista tingen" som de säljer för atty få mat och skydd.
I det förfallna Nationalbiblioteket, ett tillhåll för grälsjuka sekter, möter hon mannen som blir hennes stora kärlek. Den mardrömslika och hallucinatoriska berättelse som Paul Auster skapat är ett vittnesbörd om de stora katastroferna som drabbat mänskligheten i vårt sekel.

---

---

 Det här är vad man skulle kunna kalla en feel-bad bok. Det finns inget ljus i de sista tingens land, allt ät över och alla ger upp. Det enda som återstår är att överleva, och folk som gör det tvingas ibland till de hemskaste saker.  Den känns skrämmande att det här skulle kunna bli någons verklighet, det kryper lite längs ryggraden. Den här boken går in och sätter sig som en klump i magen, det är jobbigt att läsa om det vidriga liv Anna tvingas leva. Det blir inte bättre av de många hemska människor som porträtteras och de många viriga sidorna av människan. Det här är ingen bok som gör en glad, men det är en mycket bra bok. Paul Auster är en klar ny favorit (Jag har också recenserat Dårskaper i Brooklyn).

Fyra+ av fem möjliga.

KKKK+

Det nya året var en timme gammalt, då det hände. Det var en månljus natt uppe i bergstrakterna, i närheten av den lilla staden Verdi. En ensam ryttare nalkas ett avsides liggande hus. Han stiger av hästen, går in i en redskapsbod med en mystisk säck, en tändsticka flammar till. Han återvänder till sin häst och väntar, tills dess lågorna slåt upp ur skjulet. Så rider han snabbt därifrån.
      Två barn faller offer för mordbranden. Ortens biträdande shreiff, Jake Brown, får vara med om att ta hand om fallet. Nya mordbränder inträffar, och bilden kompliceras ytterligare genom mord och självmord. Och efter en handling som från sida till sida stegrar läsarens spänning och undan för undan för motiven för ogärningarna inom blickfältet, kommer upplösningen som en överraskning för läsaren.
En historia om en kvinna med ödesdiger makt över männen, om starka lidelser -- en detektivroman av det ovanliga slaget.

---

---

Varken en topp eller en botten, en bok som man inte lägger på hjärnan men som var mysig medan man läste den. När jag kollade på den nu för att recensera kom jag först inte ihåg någonting utav den, men efter att ha läst baksidan och bläddrat i den kom handligen tillbaka, en ganska förutsägbar men väldigt osannolik historia som verkligen inte fastnar någon längre stund.

Två+ av fem möjliga

KK+

Greger Tragg är en hemlig agent i stockholm, närmare bestämt den östtyska spionagets förbindelselänk med en uppgiftslämnare som har en hög position inom den svenska statsförvaltningen.
Trots denna ovärdeliga kontakt är Greger Tragg liksom hela hans gren av östspionaget på avskrivning. Säpo är dem på spåren, och den egna organisationen överväger att förråda dem. I samråd med sin närmaste chef vidtar Tragg motåtgärder.

---

---

Jag har kommit fram till att spionromaner nog inte är riktigt min grej. Jag har läst Spionen som kom in från kylan och jag gillade den inte överdrivet, men jag måste säga att den är mycket bättre än den här som känns som ett svenskt försök till en liknande bok. För mig funkade det i alla fall inte. Ointressanta gestalter och intriger, det enda som var intressant att läsa om var när han skrev om solvalla.

Två av fem möjliga

KK

Jaha, du har tagit upp den här boken, och nu står du och läser baksidetexten. Kassörskan har observerat detta och börjar bli rastlös. Det är oklokt att reta kassörskan, vilket andra till sin sorg fått erfara. Det finns nu bara en utväg för dig: köp minst ett exemplar av den här boken - det garanterar att din sorti ur bokhandeln kommer att försiggå med ett minimum av bråk och risk för personskador.

---

---

Mer avslappnande bok får man leta efter, stor tydlig och rolig text blandat med roliga bilder bygger upp denna något  oresiösa men mycket roliga deckare. Läs den och le.

Fyra av fem möjliga.

KKKK

Journalisten Henry Müller blir ombedd att skriva en nekrolog över en gammal skolkamrat som tagit livet av sig. Dessutom får veta att den avlidne har adresserat ett självmordsbrev till honom. Problemet är bara att Henry inte alls kan minnas kamraten.
      Snart hör polisen av sig. Den döde mannen hade tydligen haft kontakt med en katolsk munk, som nu också hittats död, hängande i sin egen takkrona. När Müller en kväll blir överfallen och misshandlad förstår han att han dragits in i ett farligt spel. Det verkar ha att göra med de tvåtusen år gamla brev som återfunnits i Paris. I breven beskrivs ett antal skrifter författade av en hittills okänd följeslagare till Jesus- ett femte evangelium ...

---

Jag har inte skrivit på ett tag nu, det beror på flera saker. Skola framförallt och att jag är mitt inne i Dostojevskijs Idioten som är mycket bra men tar sin tid, och den är såpass att mam gärna varvar med mer lättsmälta saker, som den här...

---

En svensk Da-Vinci kod stod det på omslaget, men det var ju bara helt fel. Den här boken har likheten att den handlar om jesus och konspirationer som sträcker sig långt tillbaka i tiden, men den saknar Da-Vinci kodens fart och spänning. Huvudpersonen väcker inte särskilt mycket sympati, det är svårt att leva sig in i den. Dessutom känns mitten på boken bara så seg. Den vinner på att den handlar om just konspirationer långt tillbaka i historien då jag gillar sånt, och på de bitar som ska föreställa evangeliet som är mycket bra. Nej, en besvikelse.

Tre av fem möjliga.

KKK