enbok

Han gjorde ett tecken åt kommisarien, och denne svarade med en nick. Därpå steg han upp, gick tvärs över rummet och återvände med en glasburk, som vi förut sett honom hålla i handen ute i skjulet. Ur burken tog han upp dolken.
- Madame, sade han, känner ni igen den här? Hon utstötte ett svagt rop.
-Ja visst den är ju min. Så fick hon syn på den fläckade udden och ryggade tillbaka med ögon vidgade av skräck.
-Är det där...blod?
-Ja Madame. Er man blev dödad med det vapnet. Han tog skyndsamt åter undan det.
- Är ni riktigt säker på att den lilla dolken är samma en, som i går kväll låg på ert toalettbord?

---

---

 En typiskt mysig christie deckare (Tänker nu gå igenom min mammas samling och recensera dem som vi har, recensionerna kommer därför bli korta) men inte en av de bästa. Läs den när du har dille på christie men du ska absolut inte börja med den. Även om den kommer tidigt, det finns faktiskt inga starka skäl att läsa dem i kronologisk ordning (Förutom Nemesis som ni borde läsa efter ett karibiskt mysterium!) så börja med de bästa och gå djupare in när ni fått blodad tand.

Två av fem möjliga.

KK