Sherlock Holmes äventyr - Sir A. Conan Doyle

Sherlock Holmes, den snillrike privatdetektiven, är en av de populäraste romanfigurer som någonsin har skapats. Hans namn är allmänt känt och han står som mönstret för den moderna detektivromanens hjältar. Den levande miljöskildringen, uppfinningsrikedomen och förmågan att skapa spänning har givit berättelserna om hans och hans oskiljaktige vän doktor Watsons äventyr en ovanlig livskraft. De fängslar alltjämt lika starkt, trots alla efterföljare.





Det här är en recension av två novelsamlingar om Sherlock Holmes eftersom de är nästan samma bara olika novellsamlingar, klassen på novellerna är lika i de båda böckerna tycker åtminstonde jag. Det är klassiskt kluriga brott som ingen annan än han lyckas klura ut, det roligaste med de här böckerna är just det. Motiven är ofta så vridna att endast han kan lösa dom vilket ofta ger en överraskningar vilket är roligt. Men samtidigt frustrerande att man inte kan gissa rätt alltid. Lättsmälta och underhållande sommarläsning. Inte så mycket mer än så.

Tre av fem möjliga.

KKK

Pesten - Albert Camus

Med råttorna kommer pesten, och Oran i Nordafrika blir en stad i belägringstillstånd. Isolerade från onmvärden är invånarna är utlämnade åt varandra och åt skräcken. Men en liten grupp, med läkaren Bernard Rieux i spetsen, tar upp kampen mot Pestens härjningar. Hans skildring av det sega motståndet mot lidande och död är en ständigt aktuell berättelse om människans förhållande till det onda - om underkastelse och feghet, om ansvar och mod, och solidariteten som revolt mot tillvarons meningslöshet.

Albert  Camus är nobelpristagare så jag hade höga förväntningar på Pesten. Och den nådde nästan upp till förväntningarna. Underbart språk, hemsk men intressant historia, sorgsna men verklighetstrogna karaktärer, det ända som drar ned betyget är att den ibland blev lite lite långtråkig. Dock var biten då de går och badar en av de vackraste bitarna jag läst. Men eftersom den trots allt var lite lite långtråkig kan jag inte ge den en full femma, den når inte riktigt upp i klass med Mästaren och Margarita :( så ett litet minus får den, synd för Camus att jag läst bulgakov innan.

Fem-av fem möjliga.

KKKKK

Gentlemen - Klas östergren

Sommaren 1978 driver författaren Klas Östergren omkring i Stockholm, utan pengar,utan idéer,bestulen på allt utomt vå skrivmaskiner. han blir erbjuden ett rum på Hornsgatan, hos bröderna Morgan: Henry, boxare och pianist, och Leo, fd barnstjärna, filosog och poet, nu ordentligt nedgången. det försiggår en massa underligheter i huset, och snart börjar ett fyrverkeri av förvecklingar, en äventyrlig upptäcksfärd i Morgan-brödernas gåtfulla liv i 60-talets Stockholm och Europa, och ett drama som får en ände med förskräckelse.


Sommaren 1978 driver författaren Klas Östergren omkring i Stockholm, utan pengar,utan idéer,bestulen på allt utomt vå skrivmaskiner. Han blir erbjuden ett rum på Hornsgatan, hos bröderna Morgan: Henry, boxare och pianist, och Leo, fd barnstjärna, filosog och poet, nu ordentligt nedgången. Det försiggår en massa underligheter i huset, och snart börjar ett fyrverkeri av förvecklingar, en äventyrlig upptäcksfärd i Morgan-brödernas gåtfulla liv i 60-talets Stockholm och Europa, och ett drama som får en ände med förskräckelse.


Åh underbara bok, jag ville inte att den skulle ta slut. Först  introduceras Klas, som efter ett inbrott i sin lägenhet (Där tjuvarna tog allt utom två skrivmaskiner som de lämnat av bamhärtighet) träffar Henry Morgan och flyttar in med honom, det hanlar om honom hans känslor och upplevelser. Men efter ett tag växlar det till en berättelse om bröderna Morgans uppväxt. Båda delarna är underhållande och framförallt väldigt ,väldigt, intressanta. Jag skrattade högt flera gånger och även om vissa personer kunde verka lite stereotypa  var de så verkligt beskrivna att man trodde på dem ändå. Jag gillade det faktum att författaren använder sitt eget namn och han använder dessutom jag form när han berättar om sig själv och tredje person när han berättar om Henrys och Leos uppväxt. Jag vet att han har skrivit en uppföljare "Gangsters" som jag tänker läsa så fort som möjligt. Jag önskar bara att lite fler författare kunde skriva så här.

Fem av fem möjliga

KKKKK


Fem av fem möjliga

KKKKK

Point of Origin - Patricia Origin

The devastating tore through the horse farm, destroying everything it touched. Picking through the wreckage, Dr. Kay Scarpetta uncovers human renains - the work of an audacious and wily killer who uses fire to mask his brutal murders . And when  Scarpetta learns that her old nemesis Carrie Grethen has escaped from a hospital for the criminally insane and is somehow involved, the investigation becomes personal. Tragedy strikes close to home. And Scarpetta must match Grethen's every move with one of her own to douse the inferno of evil that threatens everyone around her.
Jag har länge gillat deckarna om Kay, och det faktum att även om man vet vem så vet man inte alltid hur har jag alltid gillat. För ett tag sedan läste jag i forumet på Xlibris (www.xlibris.com.) att det var en person som tyckte att det var störande hur hennes högervärdering lyste igenom hela tiden. Jag kände genast att jag höll med, det är något som hela tiden jag har läst hennes böcker petat i min hjärna. Sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på det, för det är faktiskt störande, det tar bort fokus från själv historien och hindrar mig från att verkligen sjunka ned i deckaren som jag vill. Bara för att visa ett exempel så är dedikationen i början av Point of Origin så här : "With love to Barbara Bush (for the difference you make" !? Klart att hon får vara höger om hon vill och dedicera sin bok till vem hon nu vill, men det känns lite i boken som att man sakta och i det dolda blir hjärntvättad, små halvt dolda saker som påverkar en åt höger hållet och det gillar jag inte, om det ska vara politiskt ska det vara uttalat politiskt och inte i smyg! Så tyvärr har nog det här påverkat min syn på hennes böcker för alltid, det hindrar dem såklart inte från att fortfarande vara bra deckare... men de blir sämre av det!  Jag har ögnat igenom hennes böcker och sett att det faktiskt blivit mycket värre med tiden, i de första böckerna var det nästan inte alls där men i de senare... så är det värre.
Jaja, för att återgå till just denna bok så är den läsvärd, men tyvärr inte en av hennes bästa, hemsk som satan, grät mig igenom en stor bit, men också lite hmm inte direkt förutsägbar men inte överraskande och inte så trovärdig som jag vill att hennes böcker ska vara (och jag vet att de kan vara) vad är hela grejen med helikoptrarna? så även om boken får godkänt, det är en bra deckare, tycker jag att ni ska läsa hennes första böcker om Kay ochg njuta!

Tre av fem möjliga.

KKK

Bitterfittan - Maria Sveland

En ful januarimorgon sitter Sara på ett plan till tönt-Teneriffa för en veckas tankepaus. Hon har nämligen insett att hon är bitter trots att hon bara är 30 år. En riktig bitterfitta faktiskt. Det var inte meningen att det skulle bli så här, hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Men nu sitter hon och tänker på alla oförätter som någonsin begåtts mot henne. Tänker på hur lurad hon är av kärleksmyten. Den som får oss att vilja bilda familj. Tänker på alla kvinnor hon känner som, liksom hon, dräneras på energi i familjehelvetet. Ett arv i rakt nedstigande led, från sin rastlösa mammas diskande eksemhänder till Saras nervösa duktighetskomplex.





Jag läste den här boken för att var jag än vände mig så pratade folk om den. Den var recenserad överallt och alla verkade ha en åsikt om den. Så mina förväntningar på den var arligt talat väldigt höga då jag läste den.
Man kan förstå Sara, hon har all rätt att vara bitter, vart hon än vänder sig ser hon ojämställdhet och ännu mera anlednigar att vara bitter som hennes dåliga barndom eller hennes pappas svineri. Det absolut värsta tyckte jag var när hon låg på sjukhus och hennes man... ja jag ska inte säga vad han gör, men det är fördjävligt och han verkar ändå vara en bra kille vilket gör det hela värre. Dock känns det som om det är lite för mycket, det borde finnas något som kan väga upp för litegrann av bitterheten, hennes son t.ex. Eller jag vet inte kanske är det just det som gör henne så bitter att hon inte verkar ha rätt att vara bitter för att hon har barn nu och en mamma är ju förväntad att verkligen ÄLSKA sitt barn, vilket hon gör, men hon hade mycket problem under hans första år.Nej, Bitterfittan var nådde inte upp till mina förväntningar, det enda som hände var att jag blev lite ledsen och bitter själv. Men konstigt nog (Efter som alla andra verkar tycka att det är årets bok) dröjde den sin inte kvar hos mig, har inte tänkt på den förä nu då jag ska recensera. Men hennes språk är väldigt fint och det är en läsvärd bok, ha bara inte för höga förväntningar.

Fyra- av fem möjliga.

KKKK-