enbok

De var blå - klart djupblå. De såg rakt på Bobby. Det fanns ingenting osäkert eller virrigt i blicken. Den tycktes vara fullständigt medveten. Den var uppmätsam, och samtidigt tycktes den ställa en fråga. Bobby reste sig  hastigt och gick fram mot mannen. Innan han hade hunnit dit talade den andre. Rösten var inte svag - den hördes klar och tydlig. "Varför bad de inte Evans?" sade han. Och så for en egendomlig rysning genom honom, ögonlocken slöts, underkäken föll ned.

---

---

Den här är en av mina favorit deckare av Christie. Detektiven i den här boken är inte en av Christies vanliga utan en vanlig kille som heter Bobby och hans vännina Frankie, De båda faller för lite opassande personer och intrigen åker framåt. Jag gillar den för att den är litet annortlunda mot christies vanliga och för att jag tycker så mycket om Bobby och Frankie. Själva intrigen är väldigt intressanrt, och när jag insåg vad Varför bad de inte Evans? betyder  litet innan dem gör det kände jag mig löjligt stolt över mig själv. En riktigt bra deckare, perfekt att läsa på sommaren i gräset.

Fem av fem möjliga.

KKKKK