Camilla Läckberg - Stenhuggaren
Det är en tidig oktobermorgon i Fjällbacka och fiskaren Frans Bengtsson är ute och vittjar sina hummertinor. Vid den sista tinan är det dock något som tar emot. Den kärvar rejält och Frans förstår snart att det inte är någon vanlig fångst han fått. Men när tinan skär vattenytan kastar han sig mot relingen och spyr. För tvärs över nätet hänger en livlös liten flicka ...Patrik Hedström och hans kollegor vid Tanumshede polisstation dras åter in i ett komplicerat fall. Vid obduktionen upptäcker man nämligen att den lilla flickan har sötvatten med tvålrester i lungorna. Någon har alltså dränkt henne inomhus och sedan dumpat kroppen i havet. Men vem kan ha velat göra henne illa- och varför? Det visar sig snart att de måste gräva långt bakåt i tiden för att få reda på sanningen...
Det här är Camilla Läckbergs tredje deckare i serien om Erika och Patrik i Fjällbacka. De tidigare deckarna isprinsessan och predikanten tyckte jag båda var bra, men predikanten var något bättre än isprinsessan.
Det verkar som om Camilla bara blir bättre och bättre. Jag kunde knappt lägga ifrån mig Stenhuggaren, sträckläste den från pärm till pärm. Camilla hoppar mellan nutid där Patrik försöker lösa mordet på Sara och en parallell histpria om där man får följa överklass flickan Agnes som under 1920 talet gör ett fatalt misstag och hur detta utvecklar sig framåt i tiden. Erika och Patrik som är huvudpersonerna i alla tre böckerna är lika charmigt mysiga som vanligt. I denna bok har Patrik och Erika (Som blev tillsammans i första boken isprinsessan) precis fått barn och Erika kämpar för att känna sig så lycklig som hon känner att hon borde. det är också spännande att följa Erikas syster Anna som varit med i varje bok hitils. Hennes man misshandlar henne och i denna bok tar det hela en ny vändning.
Fyra K:n av fem möjliga.
KKKK
Kommentarer
Trackback